Av Finn Hagen Madsen

Ett dyk i konst som kan avnjutas dygnet runt

Det är sent på kvällen, jag glider in på en station i Öresundsregionen. Har jag tur så finns det ett konstverk på stationen, men annars tror jag att det kan vara väldigt långt mellan oaserna för ögat. Det är mörkt – tack och lov! Ingen märker att jag går med simfötter och snorkel i fickan. Jag söker efter bra konst, sundets städer är fullproppade med det, och man kan se det dygnet runt; både upp och ner – över och under.
Jag flaxar målmedvetet fram genom staden, Öresunds vatten rinner in överallt i städerna genom hamnar och kanaler.
Under vattnet vid bron mellan Højbro Plads och Christiansborg hittar jag det jag letar efter: “Agnete och sjömannen”. Här mitt i Köpenhamn finns en skulptur som inte bryter stadens rymd, eftersom den ligger en meter under vattenytan, mystisk och attraktiv. Den är på en gång rumslig och platt nere i kanalens mörka vatten. Jag simmar ner och hälsar på sjömannen. Mellan alger, tång och en cykel ser jag en drömbild på honom och hans sju söner, de sitter och väntar. Tålmodigt, natt och dag, väntar de på Agnete och håller tummarna för att hamntursbåtarna inte seglar in i dem. Jag vet att väntan kommer att bli lång för Sjömannen och sönerna, jag reser mig upp och tar av mig simfötterna uppe på bålverket. Absalon, som grundade Köpenhamn, sitter på en häst precis bakom mig, han märker ingenting, för han ser ut över sin stad.

Den djupa statyn

Malmö är också anslutet till sundets vatten genom kanaler. “Cataract” vid Davidshallbron har sex små vattenfall från gatuplanet in i kanalen. Vattenfallen rinner mellan breda trappor, där det sitter bronskatter här och där i hopp om att några barn ska klia dem bakom örat och gnugga dem ännu blankare. Lite längre ner i kanalen kan barnen roa sig med en interaktiv fontän, där de själva kan bestämma vilka strålar de ska hoppa upp. Detta är en härlig samtida motpol till de mer pompösa och mytologiska fontänerna.
Vatten är inte längre en fiende som alltid måste tämjas, utan också något som ger oss upplevelser och motion. De höga bålverken runt vattnet bryts nu, så man kan både bada och fiska mitt i stan. En annan bra skulptur med anknytning till Öresund är “Kajakpaddlaren”. Här är vattnet en källa till vitalitet och det finns givetvis även vid infarten till Malmö Kanotklubb. En fin skulptur som pekar ut hur många som faktiskt utövar vattensporter, något som är anmärkningsvärt få gånger avbildat i konsten. Varför är vardagliga aktiviteter så svåra att skildra och visas så sällan?

svenska

Mina simfötter kliar när jag går förbi en fontän och i Öresundsstäderna finns det många. En av de mest spektakulära fontänerna förbinder Danmark och Sverige genom sin mytologiska berättelse. Den svenske legendariske kungen Gylfe erbjöd gudinnan Gefion att plöja så mycket ur Sverige som hon kunde nå på en dag och en natt. Med sina fyra oxar plöjde hon ut Själland och hålet som blev kvar är Väneren. Med oxar som frustar vatten och en mullrande och skummande plogväg är det Köpenhamns vackraste fontän. Bakom den kan man se kung Gylfe sitta vid Barsebäckskraftverket och fundera på om byteshandeln ska gå tillbaka.

Din skulptur, min vän

I en stad får man ofta en speciell relation till några av de monument och skulpturer man möter i vardagen. De flesta ser bara i ögonvrån, men under många år gick jag (utan simfötter) förbi Anne Marie Carl-Nielsens häst på Grønningen i Köpenhamn och den blev mer och mer närvarande. Jag tröttnar aldrig på att titta på den, helt enkelt för att den är bra! Ska det finnas en häst måste det vara den här pegasusen med Pan på ryggen. Han lyssnar efter vinden, bussarna och de frustande cyklisterna, medan hans magiska vissling skiljer bilarna åt, några till Store Kongensgade och andra till Esplanaden. Här hade kanske en skulptur av en motorcykelofficer varit mer aktuell, men inte alls så poetisk.Det finns ryttarstatyer i överflöd i storstäderna. Köpenhamn är, i kraft av sin status som huvudstad, inget undantag, men många kräver inte mer uppmärksamhet än en gatlykta. På Amalienborgs slottsplats finns dock en speciell hästskulptur av Frederik den 5:e i stående läge. Den anses idag vara ett mästerverk bland ryttarstatyer, skapade av skulptören Saly på 1700-talet. Det är också unikt eftersom alla motsvarande franska skulpturer smältes samman under revolutionen. Samma sak hade förmodligen hänt i Danmark om den fattiga befolkningen hade fått veta att det hade kostat vad som idag motsvarar 15 miljarder kronor. När kommer ett monument med en regent som sitter i en bil eller på cykel?

Den goda sillen

En undervattensjägare kommer aldrig att bry sig om att ta på sig simfötter för att jaga sill, men sillen var det grunden för regionens välstånd kan du läsa om det på annan plats i denna tidning. Om namnet inte redan hade tagits skulle det heta Guldfisk. Tidigare såldes strömmingen tillsammans med rödspätta och torsk av fiskarfruarna på torgen. Fisk fångades i hela Öresund, så det finns en skulptur av en fiskare både i Malmö vid Älvsborgsbron och i Köpenhamn vid Gammel Strand. Den sista fiskaren i Köpenhamn stängde sin monter i mars 2008, långt dessförinnan restes statyn till minne av fruarna. Köpenhamnsfiskarfrun håller en stor flundra i handen och undrar hur långt bort man måste åka idag för att fånga en sådan? De två skulpturerna väntar tålmodigt på dig dag och natt vid sina respektive kanaler och speglar sig i Öresundsvattnet som förbinder dem.